Årehistoria

Duveds kyrka, även kallad Åre nya kyrka.

Träkyrka i nygotisk stil, invigd 1894.

Arkitekt: Gustaf Petterson

Initiativet till den nya kyrkan togs 1861 men det skulle dröja nästan 30 år innan den nya kyrkan kunde invigas.

År 1865 tillsattes en kommitté för att förbereda ett nytt kyrkobygge. Av protokollet från kyrkostämman framgår att det rådde fullständighet om behovet av en ny kyrka. Trots enigheten tog det alltså nära 30 år innan Åre nya kyrka, numera Duveds kyrka, kunde invigas. En hård och stundom uppslitande strid utspann sig: var i socknen skulle den nya kyrkan byggas. Åres roll som centrum var inte självklar och den kommande utvecklingen var omöjlig att förutse. Om kyrkan skulle ligga i Åre, Duved eller någon annan stans i socknen blev en tvistefråga.

Under de följande åren pågick häftiga debatter om kyrkobygget. Beslut fattades och överklagades i olika instanser. Kommittéer bildades, upplöstes och bildades på nytt. Under hela kyrkobyggets tillblivelse framstod en självklar ledare: Gunnar Eriksson i Mörviken, Riksdagsman och kyrkvärd, en mycket ansedd och betrodd man inom socknen och hela länet. Gunnar Eriksson ansågs sig representera de östliga sockenborna, de som ville se en ny kyrka i närheten av den gamla. Den västliga delen av socknen representerades från början av tullförvaltare Rudolf Lidman i Duved. Han företrädde dem som ville bygga en ny kyrka i Forssa, Duved eller längre länge västerut, i närheten av Medstugan. År 1881 fattade kyrkostämman beslutet att den nya kyrkan byggas på gästgivare Hans Olofssons ägor, skattehemmanet No 1 i Hamre, Åre socken, ca 10 km väster om den gamla kyrkan. På tomten skulle det uppföras: Kyrka, sockenstuga och stall. Församlingen hade nu valt byggnadsplats, de flesta var nöjda med att beslut var fattat. Endast byborna i Såå var missnöjda. De ville helst flytta över till Undersåkers församling, vilket dock avstyrktes av kyrkostämman. Byggnadsplaneringen gick nu in i ett nytt skede. Hur skulle kyrkan se ut? Vilken form och vilket material – sten eller trä? Sex år efter beslut om kyrkoplats, 1887, förelåg ritningar uppgjorda av arkitekt Gustaf Petterson, Stockholm. Ritningarna var granskade av Helgo Zettervall i hans egenskap av överintendent. Men kyrkostämmoprotokollen berättar att även byggnadsritningarna förorsakade tvister.

Den 29 oktober 1886 var ritningarna till kyrkan klara och även godkända av Kungl.Maj:t. På våren 1888 den 2 april, var alla hinder övervunna, alla problem lösta och kyrkostämman antog ett anbud på 37 000 kronor från byggmästare Jonas Pettersson, Östersund. Ändå ansåg stationsinspektorn i Åre F A Wettergren, att anbudet var för högt och genomdrev att en ny omgång anbud infordrades. Fem byggmästare var intresserade. Av dessa antog kyrkostämman Lars Reinhold Bergströms anbud på 38 400 kronor. Bergström var också från Östersund. Hans anbud var alltså inte billigare än Petterssons, men han åtnjöt särskilt förtroende eftersom han nyligen uppfört den nya församlingskyrkan i Håsjö socken (Västanede). Under anbudstiden hade byggmästare Jonas Pettersson, biträdd av baningenjör W Tornberg i Storlien, hunnit lägga grunden till kyrkan. För detta fick han 5 245 kronor. Dessutom hade ett parti virke till kyrkans stomme levererats till byggnadsplatsen av elva bönder från Hamre, Berge, Staa och Björnänge.

Kyrkobygget kom igång på alvar först hösten 1891. Tre år senare, på midsommardagen, invigdes den nya kyrkan av prosten G W Norrman i Undersåker. Kyrkan var fylld till sista plats. Då hade nästan 30 år gått sedan församlingsborna formulerade sin skrivelse om medeltidskyrkans förfall och otillräckliga utrymmen.

År 1984 fick Duveds kyrka ett tillskott i det lilla gravkapell, som byggdes mellan kyrkan och sockenstugan. Det nya gravkapellet som invigdes 1984, kallas Lillkyrkan och dess form och inredning växte fram genom ett samarbete mellan arkitektfirman Gimberg och Björkman, Östersund och den lokala byggnadskommittén. Lillkyrkans exteriör har med det vita tjockhyvlade spånet som väggbeklädnad och det svarta taket en naturlig anpassning till 1800-tals kyrkan.

Textkälla: Duveds kyrka, Marta Järnfeldt-Carlsson.